Sjuksköterskan som blev naprapat

Det måste finnas något annat och något mer. Ungefär så tänkte Emelie Haglund när hon hade arbetat som sjuksköterska i två år. Det hon reagerade på var att så många patienter hamnade mellan stolarna.

”Ja, jag mötte dagligen människor som inte var tillräckligt sjuka för vanlig sjukvård men som ändå inte kunde leva sina liv som de ville. När vardagen är besvärlig, man inte kan jobba fullt ut, eller träna som man vill, då är det väldigt jobbigt för den enskilda individen. Just för de människorna ville jag göra en insats.”

Till att börja med tittade på Emelie på vidareutbildningar som sjuksköterska men det fanns helt enkelt inget som tilltalade henne.

”Men ju mer jag tog reda på om naprapati, desto mer intresserad blev jag. 2010 började jag studierna och tog min examen 2014. Det är en väldigt genomarbetad utbildning, så jag lärde mig massor om precis det jag ville. Fysiologi, anatomi och även lite medicin.”

Under utbildningen så gjorde Emelie praktik på en mottagning i Sollentuna men nu är det Forma Stockholm som gäller.

Som terapeut och naprapat gäller det att hitta sitt eget sätt att jobba på, och då är det viktigt att vara öppen för impulser. Inte minst från patienterna som ger mig inspiration och kunskap. Varje nytt möte är en chans att lära sig något nytt. Det är kanske en klyscha, men det råkar vara sant”

Emelie säger att det finns så många aspekter på jobbet som naprapat. Det handlar om allt från att akut lösa ett kroppsligt problem till att långsiktigt skapa en hållbar förändring. Det som behövs för att klara all utmaningar, enligt Emelie, är framför allt kunskap, lyhördhet och noggrannhet.

”Vad som är roligast? Det är att få träffa så många olika människor. För alldeles oavsett vem man är så kan man få problem med sin kropp. Därför blir det aldrig tråkigt och det är alltid lika spännande att se vem den nya mannen eller kvinnan är som hamnar på min behandlingsbänk.”

Emelie@formastockholm.se